|
Till minnet av Norman Bethune
Den 21 december 1939
Kamrat Norman Bethune, medlem av Kanadas kommunistiska
parti, var omkring 50 år gammal då de kommunistiska partierna
i Kanada och Förenta staterna sände honom till Kina. Han tog
det som en lätt sak att resa tusen mil för att hjälpa
oss i försvarskriget mot Japan. Han anlände till Yenan i fjol
våras, arbetade i Wutaibergen, och till vår stora sorg,
dog han som martyr på sin post. Vad slags anda är det som
förmår en utlänning att osjälviskt göra det
kinesiska folkets befrielse till sin egen sak? Det är internationalismens
anda, kommunismens anda, av vilken varje kinesisk kommunist måste
lära. Leninismen lär oss att världsrevolutionen kan lyckas
endast om proletariatet i de kapitalistiska länderna stöder
folkens befrielsekamp i de koloniala och halvkoloniala länderna
och om proletariatet i dessa länder stöder proletariatets
kamp i de kapitalistiska länderna. Kamrat Bethune omsatte denna
leninistiska linje i praktiken. Vi kinesiska kommunister måste
också följa denna linje i vår praktik. Vi måste
förena oss med proletariatet i alla de kapitalistiska länderna,
med proletariatet i Japan, Storbritannien, Förenta staterna, Tyskland,
Italien och alla andra kapitalistiska länder, innan det är
möjligt att kasta imperialismen över ända, att befria
vår nation och vårt folk och att befria världens övriga
nationer och folk. Detta är vår internationalism, den internationalism
med vilken vi bekämpar både inskränkt nationalism och
inskränkt patriotism.
Kamrat Bethunes anda, hans ytterliga hängivenhet
mot andra, utan någon tanke på det egna jaget, kom till
uttryck i den obegränsade ansvarskänsla han visade i sitt
arbete och den gränslösa hjärtevärme han visade
alla kamrater och folket. Varje kommunist måste lära av honom.
Inte så få människor finns som är oansvariga i
sitt arbete, de föredrar det lätta framför det tunga,
de vältrar de tunga bördorna över på andra och
väljer de lätta för egen del. De tänker vid varje
tillfälle främst på sig själva. När de gör
någon liten insats, sväller de av stolthet och skryter om
det av fruktan för att andra inte ska få reda på det.
De känner ingen värme gentemot kamraterna och folket, utan
är kalla, likgiltiga och apatiska. Sådana människor
är i verkligheten inte kommunister, eller kan åtminstone
inte räknas såsom sanna kommunister. Ingen av dem som återvände
från fronten underlät att uttrycka sin beundran för
Bethune närhelst hans namn nämndes, och ingen förblev
oberörd av hans anda. I gränsområdet ShansiChahar-Hopei
förblev ingen soldat eller civil oberörd, som hade behandlats
av dr Bethune eller sett hur han arbetade. Varje kommunist måste
lära denna sanna kommunistiska anda av kamrat Bethune.
Kamrat Bethune var läkare, hans yrke var att hela
och han ökade ständigt sin kunnighet, som värderades
mycket högt inom Åttonde routearméns sjukvårdstjänst.
Hans exempel är en utmärkt läxa för den typ av människor
som så fort de får se någonting annorlunda vill byta
arbete, och för dem som föraktar tekniskt arbete därför
att de anser att det är oviktigt eller inte bjuder någon
framtid.
Kamrat Bethune och jag sammanträffade endast en
gång. Efteråt skrev han många brev till mig. Men jag
var upptagen, och jag skrev endast ett brev till honom och jag vet inte
ens om han någonsin fick det. Jag är djupt sorgsen över
hans död. Nu hyllar vi alla hans minne, vilket visar hur djupt
hans anda inspirerar en var. Vi måste alla lära den fullkomliga
osjälviskhetens anda av honom. Besjälad av denna anda kan
en och var göra stor nytta för folket. En människas förmåga
kan vara stor eller liten, men om hon besitter denna anda är hon
redan högsint och ren, en människa som besitter moralisk integritet
och står över vulgära intressen, en människa som
är av värde för folket.
|
